Tillbaka
Nyligen hemkommen från den Finlandssvenska föreningsfestivalen så har jag och många andra fått känna oss delaktig i ett större finlandssvenskt sammanhang. Det finlandssvenska föreningslivet är livskraftigt och jag ställer mig frågan: vad är det som saknas när politiska partier inte lyckas lika bra? Jag tror att de politiska föreningarna faktiskt borde satsa på att bli mera “föreningar”. Idag är de politiska föreningarna främst mobiliseringsgrupper för att säkerställa politisk makt. Man kan ställa sig två frågor. För vem tryggas den politiska makten och är de enskilda medlemmarna villiga att delta i en förening vars enda syfte är att trygga politiskt inflytande? Jag tror inte det.
Ett FSD som enbart finns till för politisk intressebevakning tror jag har svårt att nå till de ungdomar som vi behöver rekrytera för att vara framgångsrika i framtiden. Vi måste jobba med attityder, närhet och kommunikation på fältet. Det är också ett litet dilemma för FSD. Vi kan välja att lägga våra resurser på intressebevakning och maktpolitik i huvudstaden eller lägger vi dem på att bygga upp och stärka våra föreningar. Vi måste välja båda och det ena utesluter naturligtvis inte det andra, men en liten organisation som FSD blir ofrånkomligen tvungen att koncentrera sig på något.
Jag tror att vi var duktiga på att bevaka vårt politiska inflytande under -80, 90-talet. Så duktiga att vi till sist stod inför en kris där FSD:s föreningsfält höll på att rasa samman. Jag tror att vi lyckats stoppa den här utvecklingen och nu håller på att lyckas vända detta. Mycket har ändrats och vi måste hela tiden lära oss nya metoder och förstå olika infallsvinklar för att nå framgång. Vi har mycket att lära oss av det Finlandsvenska föreningslivet. Vattna gräsrötterna och värna ödmjukt om dem så spirar plantan men makthunger och arrogans så driver oss ofrånkomligen till den själsliga utarmning och andefattighet som gör oss ointressanta och gråa.
Satsa på föreningarna!
23.09.2008
Har vi under kampen om makt och inflytande i riksdag och regering glömt bort att allt inflytande vilar på ett välmående, motiverat och dynamiskt medlemsfält? Inför detta kommunalval så pågick arbetet frenetiskt med att samla ihop kandidater och för FSD:s del ser läget ljusare ut i år än för fyra år sedan. Vi har ett tyngre utbud av kandidater, trots kommunsammanslagningar, och vi har till och med lyckats få kandidatlistor i en del kommuner där vi inte hade uppställt kandidater för fyra år sedan. Bl.a. Kronoby och Korsnäs. I Nykarleby har vi förmodligen en av Finlands yngsta kandidatlistor på 36,2 år, trots att antalet kandidater är rekordstort. Ett av våra viktigaste flaggskepp är Raseborg där den socialdemokratiska verksamheten varit betydande. Sedan kan vi konstatera att vi regionalt lyckats i städerna Helsingfors, Åbo och Borgå med namnkunniga och duktiga kandidater.
Nyligen hemkommen från den Finlandssvenska föreningsfestivalen så har jag och många andra fått känna oss delaktig i ett större finlandssvenskt sammanhang. Det finlandssvenska föreningslivet är livskraftigt och jag ställer mig frågan: vad är det som saknas när politiska partier inte lyckas lika bra? Jag tror att de politiska föreningarna faktiskt borde satsa på att bli mera “föreningar”. Idag är de politiska föreningarna främst mobiliseringsgrupper för att säkerställa politisk makt. Man kan ställa sig två frågor. För vem tryggas den politiska makten och är de enskilda medlemmarna villiga att delta i en förening vars enda syfte är att trygga politiskt inflytande? Jag tror inte det.
Ett FSD som enbart finns till för politisk intressebevakning tror jag har svårt att nå till de ungdomar som vi behöver rekrytera för att vara framgångsrika i framtiden. Vi måste jobba med attityder, närhet och kommunikation på fältet. Det är också ett litet dilemma för FSD. Vi kan välja att lägga våra resurser på intressebevakning och maktpolitik i huvudstaden eller lägger vi dem på att bygga upp och stärka våra föreningar. Vi måste välja båda och det ena utesluter naturligtvis inte det andra, men en liten organisation som FSD blir ofrånkomligen tvungen att koncentrera sig på något.
Jag tror att vi var duktiga på att bevaka vårt politiska inflytande under -80, 90-talet. Så duktiga att vi till sist stod inför en kris där FSD:s föreningsfält höll på att rasa samman. Jag tror att vi lyckats stoppa den här utvecklingen och nu håller på att lyckas vända detta. Mycket har ändrats och vi måste hela tiden lära oss nya metoder och förstå olika infallsvinklar för att nå framgång. Vi har mycket att lära oss av det Finlandsvenska föreningslivet. Vattna gräsrötterna och värna ödmjukt om dem så spirar plantan men makthunger och arrogans så driver oss ofrånkomligen till den själsliga utarmning och andefattighet som gör oss ointressanta och gråa.