Tillbaka
De gröna är med all sannolikhet på väg in i regeringen också. Ordförande Tarja Cronberg föll ur Riksdagen och behöver, för sin fortsatta trovärdighets skull, en ministerpost. Det blir ändå intressant att se ifall De gröna kan acceptera regeringsmedverkan i en Nato-positiv regering som med all sannolikhet kommer att inleda byggandet av ett sjätte kärnkraftverk. Att Sfp kommer att rymmas med i den nya regeringen är heller ingen större överraskning. Ifall det blir en eller två ministerposter för Sfp tror jag beror på ifall De gröna tas med i Regeringen. Jag har svårt att föreställa mig att två små partier i den nya regeringen skulle få två platser var. Där går nog gränsen för Vanhanens och Katainens storsinthet. Trots Sfp:s österbottniska framgångar i riksdagsvalet så tror jag, tyvärr, inte att det har någon effekt i regeringsförhandlingarna. Partiet kommer att stå mycket ensamt i skötseln av de svenska frågorna. Det stöd Sdp kan leverera i intressebevakningen kommer att ske från partiets plats som oppositionsparti.
De största utmaningarna för den nya regeringen blir att verkställa de omfattande välfärdssatsningar partierna lovat. Inför de inkomstpolitiska helhetsförhandlingarna har Jyrki Katainen betonat att han eftersträvar goda relationer med fackföreningsrörelsen. Det blir intressant att se ifall löftena om högre löner för de anställda inom vården kommer att verkställas i samband med detta. Det är fortsättningsvis kommunerna som betalar lönerna för personalen inom vården. Är en borgerlig regering beredd att betala för kommunernas ökade utgifter?
Ännu intressantare blir det att se hur man avser att tillfredsställa pensionärernas förväntningar på höjda pensioner. Hur mycket mer har staten råd att ge åt pensionärerna och vågar man röra det brutna indexet? En 20 euros, månatlig förhöjning, av de lägsta pensionerna innebär ökade utgifter på 160 miljoner euro per år. Utgående från partiernas utfästelser ska dessa frågor skötas efter valet, men de borgerliga partierna har också lovat skattesänkningar. Hur ska alla löften infrias ifall exempelvis arvsskatten slopas samtidigt som skatten på förvärvsinkomst mildras? Alkoholskatten som är den enda skatten de borgerliga partierna kan tänka sig att höja nästa år, kommer knappast att vara den skatt som balanserar de väldiga utgiftsökningar de borgerliga partierna lovat i valrörelsen. Så mycket dricker inte ens finländarna.
Det finns också andra hotbilder som äventyrar de borgerliga partiernas vallöften. Räntorna är fortsättningsvis på stigande och detta kommer att slå ut på industrins investeringar men också på familjer med stora lån på sina fastigheter. Ryssland har klart och tydligt signalerat att dagarna med billiga ryska råvaror som olja och virke definitivt är över. Under regeringsperioden finns det mycket som talar för att även ekonomisk tillväxt som kunde finansiera ökade statliga utgifter uteblir. Socialdemokraterna lovade 2,4 miljarder i välfärdssatsningar under den kommande regeringsperioden. Det var ett seriöst löfte som kunde göras eftersom partiet klart och tydligt prioriterade dessa satsningar och inte skattesänkningar.
Ifall ingen ekonomisk tillväxt presteras under den kommande regeringsperioden tror jag vår nya regering snarare hamnar att öka skattetrycket snarare än lindra det ifall de utlovade välfärdssatsningarna ska kunna genomföras. De borgerliga partierna har lovat frikostiga satsningar på löntagarna inom den offentliga sektorn, småbarnsfamiljerna och pensionärerna. Det är naturligtvis bra, men återstår att se om de borgerliga partiernas politiska ledning är beredda att betala vad det kostar.
Valets verkliga förlorare
09.03.2007
Att det socialdemokratiska partiet kommer att finna sin plats i opposition efter regeringsbildningen förefaller allt mer troligt. Detta trots att statsminister Vanhanen framhållit att förhandlingarna med Samlingspartiet kommer att bli väldigt svåra. Ett klokt förhållningssätt, dels för att signalera åt de egna, rödmyllevänliga partivännerna, att Samlingspartiet inte är den naturliga samarbetspartnern och för att Katainen ska hållas ödmjuk i regeringsförhandlingarna.
De gröna är med all sannolikhet på väg in i regeringen också. Ordförande Tarja Cronberg föll ur Riksdagen och behöver, för sin fortsatta trovärdighets skull, en ministerpost. Det blir ändå intressant att se ifall De gröna kan acceptera regeringsmedverkan i en Nato-positiv regering som med all sannolikhet kommer att inleda byggandet av ett sjätte kärnkraftverk. Att Sfp kommer att rymmas med i den nya regeringen är heller ingen större överraskning. Ifall det blir en eller två ministerposter för Sfp tror jag beror på ifall De gröna tas med i Regeringen. Jag har svårt att föreställa mig att två små partier i den nya regeringen skulle få två platser var. Där går nog gränsen för Vanhanens och Katainens storsinthet. Trots Sfp:s österbottniska framgångar i riksdagsvalet så tror jag, tyvärr, inte att det har någon effekt i regeringsförhandlingarna. Partiet kommer att stå mycket ensamt i skötseln av de svenska frågorna. Det stöd Sdp kan leverera i intressebevakningen kommer att ske från partiets plats som oppositionsparti.
De största utmaningarna för den nya regeringen blir att verkställa de omfattande välfärdssatsningar partierna lovat. Inför de inkomstpolitiska helhetsförhandlingarna har Jyrki Katainen betonat att han eftersträvar goda relationer med fackföreningsrörelsen. Det blir intressant att se ifall löftena om högre löner för de anställda inom vården kommer att verkställas i samband med detta. Det är fortsättningsvis kommunerna som betalar lönerna för personalen inom vården. Är en borgerlig regering beredd att betala för kommunernas ökade utgifter?
Ännu intressantare blir det att se hur man avser att tillfredsställa pensionärernas förväntningar på höjda pensioner. Hur mycket mer har staten råd att ge åt pensionärerna och vågar man röra det brutna indexet? En 20 euros, månatlig förhöjning, av de lägsta pensionerna innebär ökade utgifter på 160 miljoner euro per år. Utgående från partiernas utfästelser ska dessa frågor skötas efter valet, men de borgerliga partierna har också lovat skattesänkningar. Hur ska alla löften infrias ifall exempelvis arvsskatten slopas samtidigt som skatten på förvärvsinkomst mildras? Alkoholskatten som är den enda skatten de borgerliga partierna kan tänka sig att höja nästa år, kommer knappast att vara den skatt som balanserar de väldiga utgiftsökningar de borgerliga partierna lovat i valrörelsen. Så mycket dricker inte ens finländarna.
Det finns också andra hotbilder som äventyrar de borgerliga partiernas vallöften. Räntorna är fortsättningsvis på stigande och detta kommer att slå ut på industrins investeringar men också på familjer med stora lån på sina fastigheter. Ryssland har klart och tydligt signalerat att dagarna med billiga ryska råvaror som olja och virke definitivt är över. Under regeringsperioden finns det mycket som talar för att även ekonomisk tillväxt som kunde finansiera ökade statliga utgifter uteblir. Socialdemokraterna lovade 2,4 miljarder i välfärdssatsningar under den kommande regeringsperioden. Det var ett seriöst löfte som kunde göras eftersom partiet klart och tydligt prioriterade dessa satsningar och inte skattesänkningar.
Ifall ingen ekonomisk tillväxt presteras under den kommande regeringsperioden tror jag vår nya regering snarare hamnar att öka skattetrycket snarare än lindra det ifall de utlovade välfärdssatsningarna ska kunna genomföras. De borgerliga partierna har lovat frikostiga satsningar på löntagarna inom den offentliga sektorn, småbarnsfamiljerna och pensionärerna. Det är naturligtvis bra, men återstår att se om de borgerliga partiernas politiska ledning är beredda att betala vad det kostar.