Tillbaka
Även i detta celebra sällskap så måste jag konstatera att medelåldern kunde vara lägre. Ungdomar är representerade i alla sammanhang men föryngringen borde i alla organisationer bli ett självändamål. En av utmaningarna inom den tredje sektorn är att nå ut till nästa generation av föreningsaktiva. Jag önskar att det i samhället fanns naturliga kanaler för föreningslivet att delta i den ordinarie skolundervisningen och därigenom kunde profilera sig gentemot barn och ungdomar.
Våra föreningar och klubbar har utomordentlig verksamhet. De befrämjar gemenskap, social förmåga, demokrati, initiativförmåga, allmänbildning och nätverksbyggande. Antti Kaliomäkis förslag om heldagsskola mötte en hel del motstånd när det diskuterades men som aktiv i vårt rika organisationsliv tror att det kunde funka i Svenskfinland. Skolan kunde i större utsträckning vara en ram som kunde fyllas upp med aktiviteter där tredje sektorns frivilliga verksamhet kunde tas in och med ekonomiska stödåtgärder skapa ett mervärde.
Ifall man ser detta som ett hot eller något som förstör undervisningen eller äventyr lärarnas fackliga rättigheter så är det naturligtvis omöjligt att gå vidare. Men jag tycker ändå det är intressant att diskutera ramarna för ett eventuellt samarbete mellan skolan och tredje sektorn. Eleverna kunde ta åt sig av de sociala verktyg som föreningarna erbjuder, föreningarna fick möjlighet att marknadsföra sin verksamhet och på sikt rekrytera medlemmar, oroliga elever kunde erbjudas alternativa verksamheter, eftermiddagssysselsättningar kunde skapas och helt nya ramar för allmänbildning och gemenskap skulle erbjudas våra barn- och ungdomar.
Heldagsskolan behöver inte vara ett sätt att försämra lärarens position. Det är ett sätt att ge läraren nya arbetsverktyg i form av raka kanaler in i lokalsamhället han verkar inom. Resurseringen till skolan har de senaste åren blivit snålare allteftersom kraven inom andra sektorer blivit större. Skolans verksamhet förskjuts allt mera från den pedagogiska verksamheten till den rent fostrande.
Denna förändring har blivit så pass markant att undervisningen i någon form borde anpassas enligt elever som lever inom andra ramar än vad äldre generationer gjorde. När man för en diskussion kring ett så här känsligt tema så vill jag poängtera att den pedagogiska biten i alla lägen ska skötas och styras av en professionell lärarkår. Jag anser att det är en förutsättning för all undervisning. Men för att på sikt utveckla skolans verksamhet måste det finnas utrymme för nytänkande.
Timresursen i skolan får inte bli lidande och det är viktigt att skyddsmekanismer bakas in, vilken väg man än väljer att gå. Samtidigt så måste all utveckling inom skolvärlden ske långsamt och med eftertänksamhet. Att jaga förändringar för förändringarnas egen skull är ett effektivt sätt att dräpa en organisation på. Där är skolan och tredje sektorn lika känsliga.
Vår undervisningsminister fick inte tillräckligt erkännande för sitt initiativ och jag hoppas att diskussionen om tredje sektorns roll i skolan ska få ny luft under vingarna efter riksdagsvalet. Vårt samhälle har inte råd att misshushålla med det kapital som finns inom den tredje sektorn. Det är dags att fundera på metoder för att få största möjliga nytta av de effekter som skapas inom det frivilliga organisationsarbetet.
Heldagsskola är ingen svordom
22.09.2006
Den andra Finlandssvenska föreningsfestivalen genomfördes i Vasa 8-10 september i år. I samband med detta representerade jag min arbetsgivare SÖU och fick därigenom förmånen att delta i en imponerande kulturmönstring tillsammans med ett hundratal Finlandssvenska organisationer och föreningar. Det som man kan konstatera är att Svenskfinland andas och lever genom sina föreningar.
Även i detta celebra sällskap så måste jag konstatera att medelåldern kunde vara lägre. Ungdomar är representerade i alla sammanhang men föryngringen borde i alla organisationer bli ett självändamål. En av utmaningarna inom den tredje sektorn är att nå ut till nästa generation av föreningsaktiva. Jag önskar att det i samhället fanns naturliga kanaler för föreningslivet att delta i den ordinarie skolundervisningen och därigenom kunde profilera sig gentemot barn och ungdomar.
Våra föreningar och klubbar har utomordentlig verksamhet. De befrämjar gemenskap, social förmåga, demokrati, initiativförmåga, allmänbildning och nätverksbyggande. Antti Kaliomäkis förslag om heldagsskola mötte en hel del motstånd när det diskuterades men som aktiv i vårt rika organisationsliv tror att det kunde funka i Svenskfinland. Skolan kunde i större utsträckning vara en ram som kunde fyllas upp med aktiviteter där tredje sektorns frivilliga verksamhet kunde tas in och med ekonomiska stödåtgärder skapa ett mervärde.
Ifall man ser detta som ett hot eller något som förstör undervisningen eller äventyr lärarnas fackliga rättigheter så är det naturligtvis omöjligt att gå vidare. Men jag tycker ändå det är intressant att diskutera ramarna för ett eventuellt samarbete mellan skolan och tredje sektorn. Eleverna kunde ta åt sig av de sociala verktyg som föreningarna erbjuder, föreningarna fick möjlighet att marknadsföra sin verksamhet och på sikt rekrytera medlemmar, oroliga elever kunde erbjudas alternativa verksamheter, eftermiddagssysselsättningar kunde skapas och helt nya ramar för allmänbildning och gemenskap skulle erbjudas våra barn- och ungdomar.
Heldagsskolan behöver inte vara ett sätt att försämra lärarens position. Det är ett sätt att ge läraren nya arbetsverktyg i form av raka kanaler in i lokalsamhället han verkar inom. Resurseringen till skolan har de senaste åren blivit snålare allteftersom kraven inom andra sektorer blivit större. Skolans verksamhet förskjuts allt mera från den pedagogiska verksamheten till den rent fostrande.
Denna förändring har blivit så pass markant att undervisningen i någon form borde anpassas enligt elever som lever inom andra ramar än vad äldre generationer gjorde. När man för en diskussion kring ett så här känsligt tema så vill jag poängtera att den pedagogiska biten i alla lägen ska skötas och styras av en professionell lärarkår. Jag anser att det är en förutsättning för all undervisning. Men för att på sikt utveckla skolans verksamhet måste det finnas utrymme för nytänkande.
Timresursen i skolan får inte bli lidande och det är viktigt att skyddsmekanismer bakas in, vilken väg man än väljer att gå. Samtidigt så måste all utveckling inom skolvärlden ske långsamt och med eftertänksamhet. Att jaga förändringar för förändringarnas egen skull är ett effektivt sätt att dräpa en organisation på. Där är skolan och tredje sektorn lika känsliga.
Vår undervisningsminister fick inte tillräckligt erkännande för sitt initiativ och jag hoppas att diskussionen om tredje sektorns roll i skolan ska få ny luft under vingarna efter riksdagsvalet. Vårt samhälle har inte råd att misshushålla med det kapital som finns inom den tredje sektorn. Det är dags att fundera på metoder för att få största möjliga nytta av de effekter som skapas inom det frivilliga organisationsarbetet.