Tillbaka
Att Berlusconi föll i parlamentsvalet kan ses som en seger för den upplysta västerländska demokratin. Man kan också se det som ett bevis på att demokratin, tack vare sina mekanismer, i stora avseenden är självsanerande när det gäller extremistiska, populistiska, opålitliga och auktoritära element inom politiken. Demokratin fungerar i regel långsamt. Medborgare måste ofta genom hårda realiteter inse att det system som råder i deras land leder till försämringar i deras vardag innan de vidtar åtgärder. I de västeuropeiska staterna är fenomenet Berlusconi ojämförbart i modern politisk historia. I Österrike, Frankrike och Danmark har element av Berlusconis kaliber nästan klarat sig fram till politikens finrum men snubblat på mållinjen.
Det känns tryggt att se att ett stort land som Italien ändå klarat av alla dessa år med Berlusconi vid makten med sina demokratiska institutioner relativt intakta. Det nätverk och den respekt som Romano Prodi byggt upp ute i Europa är ett viktigt element i återuppbyggandet av Italien till en av de stora inflytelserika staterna. De stora utmaningarna ligger inte bara inom det politiska området utan även det ekonomiska. Jag tror att Prodi, i egenskap av förhoppningsvis tillträdande regeringschef, samlat tillräckligt med "goodwill" bland det europeiska samfundet för att det ska vara Italien till gagn och nytta.
Valet av Prodi kan också tolkas som ett försiktigt närmande till EU och att tanken på Italien som en integrerad del av det europeiska samfundet mognat och förankrats hos befolkningen. Valet av Prodi och hans center-vänsterkoalition bör också gynna samarbetsklimatet i hela EU och kanske bidra till en stabilare ekonomisk politik i hela unionen. Det var väldigt passande ord som en lugn och sansad Prodi yttrade efter den sittande premiärministerns häftiga reaktioner inför valresultatet. -Berlusconi, gå hem.
Gå hem Berlusconi!
27.04.2006
Det har länge varit självklart att demokratin utgör en central hörnsten i all politisk verksamhet i dagens moderna europeiska stater. I sitt parlamentsval har Italien nu klart och tydligt signalerat att de inte är undantaget som bekräftar den regeln. Silvio Berlusconi har under sin tid som premiärminister ansträngt spelreglerna, för vad som ryms innanför demokratins ramar, till det yttersta.
Att Berlusconi föll i parlamentsvalet kan ses som en seger för den upplysta västerländska demokratin. Man kan också se det som ett bevis på att demokratin, tack vare sina mekanismer, i stora avseenden är självsanerande när det gäller extremistiska, populistiska, opålitliga och auktoritära element inom politiken. Demokratin fungerar i regel långsamt. Medborgare måste ofta genom hårda realiteter inse att det system som råder i deras land leder till försämringar i deras vardag innan de vidtar åtgärder. I de västeuropeiska staterna är fenomenet Berlusconi ojämförbart i modern politisk historia. I Österrike, Frankrike och Danmark har element av Berlusconis kaliber nästan klarat sig fram till politikens finrum men snubblat på mållinjen.
Det känns tryggt att se att ett stort land som Italien ändå klarat av alla dessa år med Berlusconi vid makten med sina demokratiska institutioner relativt intakta. Det nätverk och den respekt som Romano Prodi byggt upp ute i Europa är ett viktigt element i återuppbyggandet av Italien till en av de stora inflytelserika staterna. De stora utmaningarna ligger inte bara inom det politiska området utan även det ekonomiska. Jag tror att Prodi, i egenskap av förhoppningsvis tillträdande regeringschef, samlat tillräckligt med "goodwill" bland det europeiska samfundet för att det ska vara Italien till gagn och nytta.
Valet av Prodi kan också tolkas som ett försiktigt närmande till EU och att tanken på Italien som en integrerad del av det europeiska samfundet mognat och förankrats hos befolkningen. Valet av Prodi och hans center-vänsterkoalition bör också gynna samarbetsklimatet i hela EU och kanske bidra till en stabilare ekonomisk politik i hela unionen. Det var väldigt passande ord som en lugn och sansad Prodi yttrade efter den sittande premiärministerns häftiga reaktioner inför valresultatet. -Berlusconi, gå hem.