Kavla upp ärmarna, kamrater!

14.03.2006

Det finns knappast något intressantare än riksdagsval och vår österbottniska medlemsomröstning är också en företeelse som engagerar och skapar intresse för vårt distrikts verksamhet. Sådan uppmärksamhet är mycket positiv och stärker oss inför kommande utmaningar. Hur vi fördelar inflytande i vårt distrikt är viktigt men enligt mitt sätt att se på saken ändå inte det viktigaste. Det viktigaste är: Hur ska vi få mera inflytande att fördela?

Det är den stora frågeställningen. Det finns två ord som hela tiden letar sig fram i min vokabulär när jag resonerar kring Fsd och vår framtid, dessa ord är förvaltning och tillväxt. Att beredas inflytande i vår organisation förpliktigar oss att förvalta det som byggts upp och med inflytande förpliktigas vi också att bygga på det som färdigt finns. Här letar sig mina tankar onekligen fram till nästa kommunalval.

I kommunalvalet är det viktigaste att vi lyckas engagera nya kandidater och medlemmar till vårt distrikt. Detta måste göras genom aktiva kontakter med fältet och genom personliga kontakter. Vi kan inte förvänta oss att Fsd utvecklas eller stärks utan detta arbete. Detta är vår stora utmaning och det är i det arbetet vi bestämmer om Fsd ska gå framåt. Inför kommunalvalet efterlyser jag fotarbete, idealism och engagemang. När vi samlade ihop 20 kandidater inför kommunalvalet 2004 i Nykarleby mot 8 stycken år 2000 hade vi sopat all prestige och alla personliga ambitioner i skräpkorgen.

Det var resultat och framgång som var det viktigaste. Ta gärna 10 röster av mig bara du för 5 nya till partiet var linjen som vi "gamla" kommunalare följde i vårt rekryteringsarbete. Vi gick in för att lyssna och engagera istället för att prata och övertyga. Resultatet var att tre stycken nya, unga krafter fyllde upp de socialdemokratiska leden i vår fullmäktigeförsamling. Tillväxten var tryggad. Ett av de största problemen för många fullmäktigeförsamlingar idag är att unga krafter lämnar politiken. En bidragande orsak till detta är ett allmänt utbrett revirtänkande inom politiken. Har man en gång lyckats skapa sig en plattform och en position ger man den ogärna ifrån sig. Istället för att tänka vem som bäst kan generera nytta för den egna gruppen så utgår många etablerade politiker att de själv bör ha de attraktiva posterna.

Helst ska allt vara som förr och att världen förändras är ett faktum man helst inte vill kännas vid. Jag tycker att detta är politik som passar borgarna mycket väl, men inte oss. Ifall vi kravlöst arbetar för att bygga upp våra organisationer, ger av oss själva i relationerna till våra kamrater, stöttar och för fram nya medlemmar samt besätter våra platser med de kapablaste personerna så tryggar vi också förvaltningen av våra gemensamma resurser till nästa val. Det här är framgångskonceptet, sedan kan vi efterhand njuta av frukterna genom olika processer där vi fördelar våra interna och externa förtroendeplatser.

Fsd har gått en lång väg för att återigen bli en trovärdig utmanare i Svenskfinland och jag är stolt över att ha fått vara en del av det arbetet. Likaså är jag stolt över förtroendet att få vara med och förvalta Fsd. Det är ett ledarskap som både förpliktigar och engagerar. Jag tror att vi är i slutet av en lång mörk tunnel och är vi nu beredda att kavla upp ärmarna och skjuta på lite extra den sista biten så är jag övertygad om att både förvaltning och tillväxt är i trygga händer.