Dags för långa listor

11.01.2006

Ofta beskylls överföringar av offentlig service på den privata sektorn för att ha orsakat frikopplingen mellan beslutsfattare och medborgarna. En företeelse som i sin tur kan anklagas för att ha försvagat det demokratiska inflytandet i våra samhälleliga beslutsstrukturer. Man kan alltid föra den klassiska diskussionen om vad som är hönan och ägget i det här sammanhanget. Jag är av den åsikten att ett minskat medborgerligt engagemang i de politiska partierna lett till att partiernas roll som beslutsfattare, opinionsbildare och samhällsaktör försvagats. Detta har i sin tur lett till att den starkaste naturliga kanalen där medborgarna kunnat känna sig delaktiga i samhällspåverkan försvagats.

När inte partierna längre känns tillräckligt inflytelserika minskar också intresset på gräsrotsnivå för att ansluta sig till partier och engagera sig i klubbar och politiska föreningar. Denna kräftgång har skapat problem för partierna att rekrytera medlemmar och bidragit till ett ännu större ointresse för politisk verksamhet. Där ett starkt, välfungerande och demokratiskt välförankrat medborgarsamhälle inte klarat av att göra anspråk på den politiska makten har intresseorganisationer, företag och teknokratiskt uppbyggda förvaltningsorganisationer tagit över. Denna utveckling uppfattas generellt som ett hot men det verkar vara svårt att påverka de bakomliggande mekanismerna.

Jag kan mycket väl tänka mig att införseln av långa listor enligt svensk modell kunde återge partierna deras medborgerliga förtroende. I stället för att man röstar på enskilda kandidater så röstar man på partier och har möjlighet att rangordna kandidater efter långa listor. Partiernas politik kunde enligt ett sådant system utformas av de som partimedlemmarna ger förtroendet att leda partiet. Detta skulle ge partierna möjligheten att klart och tydligt profilera sig i olika frågor. Ifall de politiska partierna kunde formulera en tillräckligt stark och klar politisk linje så skulle det vara enklare för medborgarna att besluta vem man ska understöda i politiska val.

Partiernas ”färglöshet” kan idag väldigt långt tillskrivas ledande beslutsfattares individuella ambitioner och ideologiskt ointresse. Detta hävdar jag försvagar partiernas styr- och mobiliseringsförmåga inför större beslut och linjedragningar. Detta uppmärksammas av medborgarna som å sin sida kan uppfatta partistrukturen som svag och oförmögen att utgöra grunden för ett trovärdigt beslutsfattande. Ifall partierna själva formulerar politiken och medborgarna engagerar sig utgående ifrån vilka partier som känns närmast deras värderingar och synsätt så är det också enklare att besluta sig för vilka partier man ska understöda. Istället för att en politiker för sina egna stödgruppers intressens talan så för politikern sitt partis talan och ett disciplinerat parti med inflytande blir ett parti dit medborgarna också söker sig.

Man kan hävda att det kan uppstå konflikter när politiker förväntas underkasta sig partidisciplinen. Detta anser jag har begränsad betydelse. All politisk verksamhet handlar om att kompromissa och komma fram till gemensamma lösningar. En enskild politiker borde rimligtvis ha bättre möjligheter att få stöd för sina tankar i den egna riksdags- eller fullmäktigegruppen än i riksdagen eller fullmäktige. Det egna partiet borde vara det centrala diskussionsforumet samt ett kollegium. Att visa solidaritet och enhet med den egna gruppen ger partiet ett mervärde som ganska långt bör stå över personliga betänkligheter. Ifall de personliga betänkligheterna uppstår alltför ofta kanske man bör fundera ifall man befinner sig i rätt parti.

Ifall ett beslut väcker särskilt stora moraliska betänkligheter så har man naturligtvis, i sista hand, alla möjligheter att reservera sig. Diskussionen om långa listor är intressant i många avseenden och ingalunda enkel. Jag tror ändå att långa listor kunde öka det medborgerliga intresset för att engagera sig i partipolitiken. Något som på sikt även kunde skapa positiva effekter för tilltron till vår demokrati och viljan att använda den som ett instrument för att delta och påverka samhället.