Avvaktande mot NATO

17.06.2005

Det finländska folkets frihet att själv fatta beslut om sin egen säkerhetspolitik är givetvis det centrala i frågeställningen om ett eventuellt NATO-medlemskap. Vi bestämmer själva om vi vill gå med i försvarsalliansen. Det som vi tyvärr inte kan bestämma, med vilka inrikespolitiska ställningstaganden och beslut vi än gör, är den geopolitiska miljö som vårt land finns i.

Vi kan till en viss gräns genom egen politisk verksamhet och i samarbete med andra länder och organisationer påverka den utrikespolitiska miljö vi lever i men vi får aldrig tillåta oss tro att vi kan styra den eller övervaka den på ett tillfredsställande sätt. Detta innebär att NATO frågan inte helt kan avföras från dagordningen utan måste tillåtas att prövas efter behov. Ett trovärdigt försvar är nödvändigt för vårt land även i fortsättningen och enligt många internationella mätinstrument så har vi det.

Jag anser att så länge vi behåller en värnpliktsarmé i vårt land så har vi ett trovärdigt, billigt och tillräckligt slagkraftigt alternativ till NATO. Men den dagen landets riksdag beslutar om avskaffande av allmän värnplikt i vårt land så tror jag att vårt geopolitiska läge kommer att tvinga oss att söka oss till en mera omfattande försvarspolitisk lösning. Ifall det blir NATO eller någon form av Västeuropeiskt försvarssamarbete är kanske av mindre betydelse innan vi vet vad det västeuropeiska försvarssamarbetet har för syfte och på vilket sätt det förpliktigar medlemsstaterna.

En balanserad försvarspolitik måste präglas av långsiktighet, vi måste tänka i strukturer på 20-30 år. Jag anser att utrikespolitiska hotbilder, hur avlägsna den än må vara, måste vägas in samtidigt som vi måste ha en realistisk syn på vårt lands möjligheter att skydda sina medborgare ifall det värsta skulle hända. Men som alla försäkringar så måste vi se till att det inte kostar för mycket.