Tillbaka
Utmaningen med att stoppa klimatförändringen och den ökande medvetenheten om problemet, ställer nya gränser för marknadernas fria verksamhet. I stället för att öka ekonomins och marknadskrafternas friheter, är det internationella samfundets huvudutmaning att styra globaliseringsprocessen in i ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt mera hållbart spår.
I världspolitiken pågår en mångfasetterad förändring, som handlar om att USA;s starka ledningsposition håller på att försvagas. En mera decentraliserad struktur håller på att ta form, som innehåller flera maktcentrum: USA, Europeiska unionen, Ryssland, Kina, Indien och andra länder i snabb utveckling från den södra delen av jordklotet.
En återgång till den gamla bipolariserade världsordningen finns inte i sikte. De olika maktcentras inbördes samarbets- och möjliga alliansrelationer håller först att ta form. Det här skapar också osäkerhet i den internationella politiken och begränsar möjligheterna att hantera globaliseringsutvecklingen.
De nya utvecklingstrenderna i det internationella samfundet skapar positivt tryck att återuppliva och stärka ett äkta flerpartssamarbete. På lång sikt skapas förutsättningar att stärka och förnya Förenta Nationerna, som ett naturligt forum för flerpartssamarbete.
En ledstjärna för Finlands globala politik bör vara att stöda en sådan utveckling som stärker och stabiliserar den pågående globala förändringens positiva drag.
Nu måste den globaliserade ekonomins reglerings- och styrningsverktyg stärkas för att få till stånd en ekonomiskt, socialt och ekologiskt mera rättvis och säker utveckling. Vi behöver lösningar i de internationella handelsorganisationerna och i den internationella arbetsorganisationen ILO.
Nu måste vi skapa grunden för ett alltmer jämlikt och demokratiskt flerpartssamarbete med utgångspunkt i FN:s principer och genom att fortsätta målmedvetet med organisationens förnyelseprocess. I den här andan bör också EU stärkas som en global aktör.
Den internationella solidariteten är en väsentlig del av socialdemokratin. Som en del av ett samfund bär vi ansvar för att avskaffa fattigdomen och förbättra levnadsstandarden överallt i världen, även genom biståndssamarbete. I detta arbete måste biståndssamarbetsmedlens andel av BNP gradvis upphöjas till 0,7 % i Finland. Partierna bör ingå bindande förpliktelser att höja medlen till biståndssamarbetet i enlighet med våra internationella förpliktelser. Först till 0,51 procent under denna valperiod och sedan till 0,7 procent fram till år 2015. Anslagen som behövs för att uppfylla denna överenskommelse bör öronmärkas i budgetförslagen och budgetramarna.
De exceptionellt dåliga skördarna av ris, väte och andra primärlivsmedel, kännbara prishöjningar, en akut livsmedelsbrist och oroligheter i tiotals utvecklingsländer är omedelbara följder av denna kris. Under ytan pyr en allvarlig och mångdimensionell strukturell kris.
Strukturella faktorer som ligger i bakgrunden till matkrisen är permanenta försämringar i många redan färdigt fattiga länders produktionsförhållanden, som orsakas av klimatförändringen, köttkonsumtionens tillväxt i stora utvecklingsländer samt den stora efterfrågan i de utvecklade länderna på biobränslen som produceras av livsmedel. Den medvetna minskningen av överskottslager av vete speciellt i många industriländer, som görs för att dra ner på kostnaderna och befria handeln med livsmedel, är även en bakomliggande orsak. Dessutom medför USA:s akuta ekonomiska kris att spekulationen med livsmedel på världsmarknaden ökar.
Långvarigare och djupare strukturella orsaker till krisen är försummandet av lantbrukets grund-läggande investeringar och biståndssamarbetet inom jordbruket i många utvecklingsländer, samt övernationella agribusiness-storföretags dominans i den internationella livsmedelshan-deln. De internationella handelsreglerna har hindrat utvecklingen av utvecklingsländernas jord-bruk, medan industriländerna har fått fortsätta sin starka subventionering av jordbruket.
Att bekämpa den akuta livsmedelsbristen och lindra de människornas nöd som lider av den, är mänsklighetens gemensamma humanitära uppgift. En lösning måste finnas med FN och dess specialorganisationers ledning. Världssamfundet måste dock vara medvetet om att mat inte bara är en handelsvara bland andra, utan en grundrättighet för människorna.
Vi behöver täckande internationella spelregler, som garanterar utvecklingsländernas möjlighe-ter att utveckla sitt eget jordbruk och sin livsmedelshandel på ett sätt som säkrar människornas rätt till tillräcklig, säker och förmånlig mat.
Speciellt i industriländerna har den ökande användningen av bioenergi som en del av målsätt-ningen att öka förnyelsebara energiformers andel, förorsakat den bieffekten att regnskogar röjs i många utvecklingsländer och vanlig odlingsjord används till att producera växter som an-vänds i bioenergiproduktionen. Det här är en ohållbar utvecklingstrend som försnabbar klimat-förändringen och begränsar ytan av den odlingsjord som kan användas till matproduktion.
Ett heltäckande internationellt program, som svarar på kort- och långsiktiga utmaningar, be-hövs för att bekämpa matkrisen.
Med hjälp av biståndssamarbete och handelspolitikens verktyg bör man stärka en lokal små-skalig jordbruksproduktion i utvecklingsländerna. Satsningar bör riktas mot att stärka småbru-kares och speciellt kvinnornas ställning och organiseringsgrad.
Teknologiskt och ekonomiskt stöd måste riktas till utvecklingsländerna för att stöda deras strävanden att anpassa och skydda sina jordbruk från klimatförändringens negativa inverk-ningar.
Det internationella matskyddssystemet bör stärkas för att lindra effekten av akuta matkriser. I stället för att ty sig till livsmedelshjälp från industriländerna som består av livsmedelsöverskott, bör resurser riktas så att de länder som är i nöd kan skaffa sina livsmedel billigt och så nära ifrån som möjligt.
Industriländernas exportstöd av jordbruksprodukter, som snedvrider handeln, bör avskaffas. Jordbrukshandelns regler bör utvecklas så att utvecklingsländerna har tillräckliga möjligheter att skydda produktion som inriktar sig till hemmamarknaderna.
Under de senaste årtiondena har spänningen och konfrontationen mellan stater i Europa för-svunnit. I de europeiska länderna har försvarslösningarna och försvarsanslagens nivå varit fö-remål för omorganiseringar. Tyngdpunkten har förflyttats från regionalt försvar till internationell krishantering.
Finland bör fortsättningsvis vara aktivt i utvecklandet av EU:s gemensamma försvarspolitik. Eu-ropeiska unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitisk har utvecklats snabbt. Säker-hetsgarantin som finns i Lissabon-fördraget uttrycker EU-ländernas inbördes solidaritet och tä-tare strävan att gå inför inbördes säkerhetspolitiskt samarbete. EU håller på att utveckla snabb-insatsstyrkor för krishanteringens behov. Finland är med i två av EU:s snabbinsatstruppför-band.
I Finland bereder regeringen en säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse som ges till riksda-gen under hösten 2008. En parlamentarisk styrningsgrupp är med i beredningsarbetet. Redo-görelsen bör stärka vår förbindelse till det breda säkerhetstänkandet och grunda sig på att fort-sätta den nuvarande säkerhetspolitiska linjen. Finlands säkerhet baserar sig på öppenhet och aktiv uppföljning av den säkerhetspolitiska situationen samt på ett brett samarbete.
Finlands förvarspolitiska linje bygger på att Finland ansvarar för sitt eget försvar. En trovärdig förvarspolitik grundar sig på allmän värnplikt för män, regionalförsvarssystemet och försvar av hela landet.
Deltagande i internationellt fredsbevarande och krishanteringsarbete och en aktiv medverkan i att utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik är viktiga delar av Finlands för-svarspolitik.
Ett pragmatiskt samarbete med de nordiska länderna även på Österjöområdet effektiverar verksamheten och ökar säkerheten på bred basis.
I den kommande redogörelsen bör Finlands tyngdpunkt ifråga om den internationella krishan-teringen ligga på att öka helhetskoordineringen och på att stärka civilkrishanteringens resurser.
Den tekniska utvecklingen av vapensystem och den dyrare vapenteknologin skapar tryck på försvarsanslagen. Det är viktigt att försvarsmaktens anskaffningar och beslut om vapensystem fattas genom politiska beslut. Det är allt viktigare att överväga vilka inbesparingar kunde fås till stånd genom nordiska och europeiska inskaffningsbeslut.
Finland bedriver ett aktivt och pragmatiskt samarbete med Nato som grundar sig på fredspart-nerskap. Det här är en god grund även i fortsättningen. Finland har också gjort ett beslut om att vara med i Natos snabbinsatsstyrkors (NRF) samarbete. Finland medverkar aktivt i Nato-EU samarbetet och är med och utvecklar Natos civilkrishantering. Det är skäl att fortsätta detta samarbete. Finlands medlemskap i Nato är inte aktuellt. Finland håller möjligheten öppen att ansöka om Nato medlemskap.
Nato-diskussionen och övervägandet av medlemsalternativet, är även i framtiden i våra hän-der. Det finns ett behov i Finland att föra en livlig debatt om säkerhetspolitiken och följa med utvecklingen i närområdet och i det globala systemet.
Stora förändringar av den säkerhetspolitiska linjen, som besluten om att gå med i en militäralli-ans, kan bara förverkligas genom en bred politisk process. Sådana här beslut bör ha understö-det av majoriteten av befolkningen bakom sig. Nu finns det inte behov för sådana nya säker-hetspolitiska linjeförändringar.
Finland bör aktivt vara med och bygga EU som en helhet.
Lissabon fördraget, som stärker EU:s juridiska grund, måste ratificeras och tas i bruk. Fördra-get skapar förutsättningar att utveckla samfundet för medborgarnas bästa. Nu är tiden inne att EU igen koncentrerar sig på relevanta politiska innehållsfrågor.
Socialdemokraterna vill ha ett mera socialt Europa, som värnar om medborgarnas, löntagar-nas, konsumenternas och pensionärernas intressen. Det Europeiska parlamentet är den orga-niserade löntagarrörelsens bästa samarbetspartner i strävandena för en mänsklig, ekologisk och ekonomisk tillväxt och en rättvis inkomstfördelning. I framtiden bör man se till att EU:s för-ordningar och tolkningar av lagstiftning inte leder till att man hindrar att nationella arbetsvillkor följs.
De europeiska samhällenas åldrande skapar en ny utmaning till hela kontinenten. För att svara på denna utmaning behöver vi en kraftig arbetsmarknadspolitik. Man bör skapa verkliga euro-peiska arbetsmarknader, där invandring och arbete i ett annat EU land grundar sig på rättvisa arbetsvillkor och en möjlighet för alla medborgare att uppnå ett gott liv.
Socialdemokraternas målsättning är ett effektivt EU som koncentrerar sig på relevanta saker och som agerar för öppenhet och genomskinlighet såväl i medborgarsamhället som i den in-ternationella ekonomin.
EU bör bekämpa klimatförändringens skadliga inverkan, skapa en hållbar miljöpolitik, klara sig i den internationella handelskonkurrensen, skapa gemensam säkerhet och agera för att mänsk-liga rättigheter förverkligas.
De transatlantiska relationerna kommer att kräva allt mera av EU. Det ligger i vårt gemensam-ma intresse att man satsar på dem. Genom den transatlantiska dialogen kan den europeiska rösten höras starkare även på global nivå.
EU:s och Rysslands relationer måste höjas på en ny nivå. Partnerskapet ger nytta åt båda par-terna. Förhandlingarna om en ny bilateralt avtal mellan EU och Ryssland bör inledas.
Vi behöver en bättre reglering av den globala ekonomin. Marknaderna fungerar inte på ett till-fredsställande sätt. På finansmarknaderna behövs öppenhet, genomskinlighet och övervak-ning, som EU bör ansvara för. Aktiva initiativ av EU kunde vara ett första steg mot bättre re-glering och öppnare marknader även på en global nivå.
Globala problem förutsätter en europeisk aktivitet för att lösas. För finländarna är EU ett sam-fund, där vi kan agera för att skapa en positiv utveckling. EU:s gemensamma linje och regler förändrar världen.
Vi behöver EU:s stöd och kraft för att lösa problem i våra nationella utrikesrelationer. Ett exem-pel på detta är tvisten om virkestullarna. Att få en lösning på tvisten måste hållas aktivt på EU:s agenda. Om vi inte fungerar aktivt på EU nivån som en nation, försummar vi den bästa möjlig-heten att vara med och påverka den internationella utvecklingen.
SDP:s internationella resolution
07.06.2008
Den internationella resolutionen godkändes av partikongressen i Tavastehus.
Globaliseringen vid ett vägskäl
Ekonomins globalisering har möjliggjort en lång ekonomisk tillväxtperiod. Den har kännbart ökat välståndet på olika håll i världen. Världsekonomins nya problem- och krissituationer, den världsomfattande fattigdomens beständighet samt att de samhälleliga ojämlikheterna och orättvisorna har fått pågå och t.o.m. tillspetsas, ställer oss inför en ohållbar situation. Behovet att skapa nya och effektiva reglerings- och styrningsverktyg för att hantera marknadskrafterna har vuxit.Utmaningen med att stoppa klimatförändringen och den ökande medvetenheten om problemet, ställer nya gränser för marknadernas fria verksamhet. I stället för att öka ekonomins och marknadskrafternas friheter, är det internationella samfundets huvudutmaning att styra globaliseringsprocessen in i ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt mera hållbart spår.
I världspolitiken pågår en mångfasetterad förändring, som handlar om att USA;s starka ledningsposition håller på att försvagas. En mera decentraliserad struktur håller på att ta form, som innehåller flera maktcentrum: USA, Europeiska unionen, Ryssland, Kina, Indien och andra länder i snabb utveckling från den södra delen av jordklotet.
En återgång till den gamla bipolariserade världsordningen finns inte i sikte. De olika maktcentras inbördes samarbets- och möjliga alliansrelationer håller först att ta form. Det här skapar också osäkerhet i den internationella politiken och begränsar möjligheterna att hantera globaliseringsutvecklingen.
De nya utvecklingstrenderna i det internationella samfundet skapar positivt tryck att återuppliva och stärka ett äkta flerpartssamarbete. På lång sikt skapas förutsättningar att stärka och förnya Förenta Nationerna, som ett naturligt forum för flerpartssamarbete.
En ledstjärna för Finlands globala politik bör vara att stöda en sådan utveckling som stärker och stabiliserar den pågående globala förändringens positiva drag.
Nu måste den globaliserade ekonomins reglerings- och styrningsverktyg stärkas för att få till stånd en ekonomiskt, socialt och ekologiskt mera rättvis och säker utveckling. Vi behöver lösningar i de internationella handelsorganisationerna och i den internationella arbetsorganisationen ILO.
Nu måste vi skapa grunden för ett alltmer jämlikt och demokratiskt flerpartssamarbete med utgångspunkt i FN:s principer och genom att fortsätta målmedvetet med organisationens förnyelseprocess. I den här andan bör också EU stärkas som en global aktör.
Den internationella solidariteten är en väsentlig del av socialdemokratin. Som en del av ett samfund bär vi ansvar för att avskaffa fattigdomen och förbättra levnadsstandarden överallt i världen, även genom biståndssamarbete. I detta arbete måste biståndssamarbetsmedlens andel av BNP gradvis upphöjas till 0,7 % i Finland. Partierna bör ingå bindande förpliktelser att höja medlen till biståndssamarbetet i enlighet med våra internationella förpliktelser. Först till 0,51 procent under denna valperiod och sedan till 0,7 procent fram till år 2015. Anslagen som behövs för att uppfylla denna överenskommelse bör öronmärkas i budgetförslagen och budgetramarna.
Den internationella matkrisen
Den internationella matkrisen som nyligen har tillspetsats, är ett allvarligt tecken på den samtida globaliseringsfasens olösta problem. Hundratals miljoner människor har redan hamnat under fattigdomsgränsen på grund av krisen. Om det internationella samfundets åtgärder inte är tillräckliga, fördjupas bara den negativa utvecklingen allt mer och problemen kumuleras.De exceptionellt dåliga skördarna av ris, väte och andra primärlivsmedel, kännbara prishöjningar, en akut livsmedelsbrist och oroligheter i tiotals utvecklingsländer är omedelbara följder av denna kris. Under ytan pyr en allvarlig och mångdimensionell strukturell kris.
Strukturella faktorer som ligger i bakgrunden till matkrisen är permanenta försämringar i många redan färdigt fattiga länders produktionsförhållanden, som orsakas av klimatförändringen, köttkonsumtionens tillväxt i stora utvecklingsländer samt den stora efterfrågan i de utvecklade länderna på biobränslen som produceras av livsmedel. Den medvetna minskningen av överskottslager av vete speciellt i många industriländer, som görs för att dra ner på kostnaderna och befria handeln med livsmedel, är även en bakomliggande orsak. Dessutom medför USA:s akuta ekonomiska kris att spekulationen med livsmedel på världsmarknaden ökar.
Långvarigare och djupare strukturella orsaker till krisen är försummandet av lantbrukets grund-läggande investeringar och biståndssamarbetet inom jordbruket i många utvecklingsländer, samt övernationella agribusiness-storföretags dominans i den internationella livsmedelshan-deln. De internationella handelsreglerna har hindrat utvecklingen av utvecklingsländernas jord-bruk, medan industriländerna har fått fortsätta sin starka subventionering av jordbruket.
Att bekämpa den akuta livsmedelsbristen och lindra de människornas nöd som lider av den, är mänsklighetens gemensamma humanitära uppgift. En lösning måste finnas med FN och dess specialorganisationers ledning. Världssamfundet måste dock vara medvetet om att mat inte bara är en handelsvara bland andra, utan en grundrättighet för människorna.
Vi behöver täckande internationella spelregler, som garanterar utvecklingsländernas möjlighe-ter att utveckla sitt eget jordbruk och sin livsmedelshandel på ett sätt som säkrar människornas rätt till tillräcklig, säker och förmånlig mat.
Speciellt i industriländerna har den ökande användningen av bioenergi som en del av målsätt-ningen att öka förnyelsebara energiformers andel, förorsakat den bieffekten att regnskogar röjs i många utvecklingsländer och vanlig odlingsjord används till att producera växter som an-vänds i bioenergiproduktionen. Det här är en ohållbar utvecklingstrend som försnabbar klimat-förändringen och begränsar ytan av den odlingsjord som kan användas till matproduktion.
Ett heltäckande internationellt program, som svarar på kort- och långsiktiga utmaningar, be-hövs för att bekämpa matkrisen.
Med hjälp av biståndssamarbete och handelspolitikens verktyg bör man stärka en lokal små-skalig jordbruksproduktion i utvecklingsländerna. Satsningar bör riktas mot att stärka småbru-kares och speciellt kvinnornas ställning och organiseringsgrad.
Teknologiskt och ekonomiskt stöd måste riktas till utvecklingsländerna för att stöda deras strävanden att anpassa och skydda sina jordbruk från klimatförändringens negativa inverk-ningar.
Det internationella matskyddssystemet bör stärkas för att lindra effekten av akuta matkriser. I stället för att ty sig till livsmedelshjälp från industriländerna som består av livsmedelsöverskott, bör resurser riktas så att de länder som är i nöd kan skaffa sina livsmedel billigt och så nära ifrån som möjligt.
Industriländernas exportstöd av jordbruksprodukter, som snedvrider handeln, bör avskaffas. Jordbrukshandelns regler bör utvecklas så att utvecklingsländerna har tillräckliga möjligheter att skydda produktion som inriktar sig till hemmamarknaderna.
Finlands säkerhetspolitiska läge är stabil
Säkerheten baserar sig i stater likt Finland på samarbete. Det här är ett centralt drag som defi-nierar det internationella systemet idag och förklarar stabiliteten i den finländska säkerhetspoli-tiken. Det riktas inte något militärt hot mot Finland. Landet agerar aktivt som en del av Europe-iska unionen och som medlem av FN.Under de senaste årtiondena har spänningen och konfrontationen mellan stater i Europa för-svunnit. I de europeiska länderna har försvarslösningarna och försvarsanslagens nivå varit fö-remål för omorganiseringar. Tyngdpunkten har förflyttats från regionalt försvar till internationell krishantering.
Finland bör fortsättningsvis vara aktivt i utvecklandet av EU:s gemensamma försvarspolitik. Eu-ropeiska unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitisk har utvecklats snabbt. Säker-hetsgarantin som finns i Lissabon-fördraget uttrycker EU-ländernas inbördes solidaritet och tä-tare strävan att gå inför inbördes säkerhetspolitiskt samarbete. EU håller på att utveckla snabb-insatsstyrkor för krishanteringens behov. Finland är med i två av EU:s snabbinsatstruppför-band.
I Finland bereder regeringen en säkerhets- och försvarspolitisk redogörelse som ges till riksda-gen under hösten 2008. En parlamentarisk styrningsgrupp är med i beredningsarbetet. Redo-görelsen bör stärka vår förbindelse till det breda säkerhetstänkandet och grunda sig på att fort-sätta den nuvarande säkerhetspolitiska linjen. Finlands säkerhet baserar sig på öppenhet och aktiv uppföljning av den säkerhetspolitiska situationen samt på ett brett samarbete.
Finlands förvarspolitiska linje bygger på att Finland ansvarar för sitt eget försvar. En trovärdig förvarspolitik grundar sig på allmän värnplikt för män, regionalförsvarssystemet och försvar av hela landet.
Deltagande i internationellt fredsbevarande och krishanteringsarbete och en aktiv medverkan i att utveckla EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik är viktiga delar av Finlands för-svarspolitik.
Ett pragmatiskt samarbete med de nordiska länderna även på Österjöområdet effektiverar verksamheten och ökar säkerheten på bred basis.
I den kommande redogörelsen bör Finlands tyngdpunkt ifråga om den internationella krishan-teringen ligga på att öka helhetskoordineringen och på att stärka civilkrishanteringens resurser.
Den tekniska utvecklingen av vapensystem och den dyrare vapenteknologin skapar tryck på försvarsanslagen. Det är viktigt att försvarsmaktens anskaffningar och beslut om vapensystem fattas genom politiska beslut. Det är allt viktigare att överväga vilka inbesparingar kunde fås till stånd genom nordiska och europeiska inskaffningsbeslut.
Finland bedriver ett aktivt och pragmatiskt samarbete med Nato som grundar sig på fredspart-nerskap. Det här är en god grund även i fortsättningen. Finland har också gjort ett beslut om att vara med i Natos snabbinsatsstyrkors (NRF) samarbete. Finland medverkar aktivt i Nato-EU samarbetet och är med och utvecklar Natos civilkrishantering. Det är skäl att fortsätta detta samarbete. Finlands medlemskap i Nato är inte aktuellt. Finland håller möjligheten öppen att ansöka om Nato medlemskap.
Nato-diskussionen och övervägandet av medlemsalternativet, är även i framtiden i våra hän-der. Det finns ett behov i Finland att föra en livlig debatt om säkerhetspolitiken och följa med utvecklingen i närområdet och i det globala systemet.
Stora förändringar av den säkerhetspolitiska linjen, som besluten om att gå med i en militäralli-ans, kan bara förverkligas genom en bred politisk process. Sådana här beslut bör ha understö-det av majoriteten av befolkningen bakom sig. Nu finns det inte behov för sådana nya säker-hetspolitiska linjeförändringar.
I Europa-politiken behövs aktiva tag
EU:s beslut är politiska beslut - politiska val. I juni 2009, om drygt ett år, ordnas Europa parla-ment valet. EU-valet är en möjlighet där varje EU medborgare kan ta ställning till EU:s kom-mande beslut.Finland bör aktivt vara med och bygga EU som en helhet.
Lissabon fördraget, som stärker EU:s juridiska grund, måste ratificeras och tas i bruk. Fördra-get skapar förutsättningar att utveckla samfundet för medborgarnas bästa. Nu är tiden inne att EU igen koncentrerar sig på relevanta politiska innehållsfrågor.
Socialdemokraterna vill ha ett mera socialt Europa, som värnar om medborgarnas, löntagar-nas, konsumenternas och pensionärernas intressen. Det Europeiska parlamentet är den orga-niserade löntagarrörelsens bästa samarbetspartner i strävandena för en mänsklig, ekologisk och ekonomisk tillväxt och en rättvis inkomstfördelning. I framtiden bör man se till att EU:s för-ordningar och tolkningar av lagstiftning inte leder till att man hindrar att nationella arbetsvillkor följs.
De europeiska samhällenas åldrande skapar en ny utmaning till hela kontinenten. För att svara på denna utmaning behöver vi en kraftig arbetsmarknadspolitik. Man bör skapa verkliga euro-peiska arbetsmarknader, där invandring och arbete i ett annat EU land grundar sig på rättvisa arbetsvillkor och en möjlighet för alla medborgare att uppnå ett gott liv.
Socialdemokraternas målsättning är ett effektivt EU som koncentrerar sig på relevanta saker och som agerar för öppenhet och genomskinlighet såväl i medborgarsamhället som i den in-ternationella ekonomin.
EU bör bekämpa klimatförändringens skadliga inverkan, skapa en hållbar miljöpolitik, klara sig i den internationella handelskonkurrensen, skapa gemensam säkerhet och agera för att mänsk-liga rättigheter förverkligas.
De transatlantiska relationerna kommer att kräva allt mera av EU. Det ligger i vårt gemensam-ma intresse att man satsar på dem. Genom den transatlantiska dialogen kan den europeiska rösten höras starkare även på global nivå.
EU:s och Rysslands relationer måste höjas på en ny nivå. Partnerskapet ger nytta åt båda par-terna. Förhandlingarna om en ny bilateralt avtal mellan EU och Ryssland bör inledas.
Vi behöver en bättre reglering av den globala ekonomin. Marknaderna fungerar inte på ett till-fredsställande sätt. På finansmarknaderna behövs öppenhet, genomskinlighet och övervak-ning, som EU bör ansvara för. Aktiva initiativ av EU kunde vara ett första steg mot bättre re-glering och öppnare marknader även på en global nivå.
Globala problem förutsätter en europeisk aktivitet för att lösas. För finländarna är EU ett sam-fund, där vi kan agera för att skapa en positiv utveckling. EU:s gemensamma linje och regler förändrar världen.
Vi behöver EU:s stöd och kraft för att lösa problem i våra nationella utrikesrelationer. Ett exem-pel på detta är tvisten om virkestullarna. Att få en lösning på tvisten måste hållas aktivt på EU:s agenda. Om vi inte fungerar aktivt på EU nivån som en nation, försummar vi den bästa möjlig-heten att vara med och påverka den internationella utvecklingen.